Bankerna sviker H&M:s underbetalda sömmerskor
H&M har inte nått sitt mål om att arbetarna i klädfabrikerna ska ha löner som går att leva på senast år 2018. Bland klädjättens största delägare finns flera svenska storbanker, med innehav på över 13 miljarder kronor. Men bankerna har inte använt sitt inflytande för att få H&M att hålla sitt löfte om levnadslöner, visar en ny granskning från Fair Action och Fair Finance Guide.
_20A1487
- Mina pengar tar slut ungefär en vecka innan löning, och då lånar jag pengar av grannarna för att kunna köpa mat, säger Faria Mustafi som syr åt H&M i Bangladesh. Foto: Jonas Gratzer
SEB, Skandia och Swedbank är de enda storbanker som rapporterar att de haft dialog med H&M kring de låga lönerna de senaste åren. Handelsbanken och Länsförsäkringar har inte haft någon dialog med klädjätten alls om frågan, medan Nordea och Danske Bank meddelat att de inte svarar på frågor kring sitt ansvarstagande som ägare i klädkedjan. Storbankerna saknar också riktlinjer om levnadslöner för sina investeringar.
Prispress ett hinder för högre löner
Rapporten visar dessutom att ingen av bankerna har ställt tydliga krav på H&M att bidra till kostnaden för högre löner.
– H&M säger att de vill ge textilfabrikerna möjlighet att höja lönerna. Men samtidigt uppger leverantörer i Bangladesh att H&M:s inköpare pressar priserna stenhårt så att det blir svårt att uppfylla, säger Maria Sjödin, författare till rapporten på Fair Action.
Kvinnorna drabbas hårdast
H&M som är världens näst största modeföretag är den enskilt största kunden hos klädfabrikerna i Bangladesh. Omkring 80 procent av de anställda i landets textilsektor är kvinnor, och H&M framhåller gärna att de bidrar till kvinnors ekonomiska frigörelse. Men de sömmerskor som Fair Action intervjuat målar upp en annan bild. De måste ofta låna pengar för att få ekonomin att gå ihop och har svårt att ha råd med sjukvård och mat till sig och sina barn.
Pengarna tar slut en vecka innan löning
En av de intervjuade är Faria Mustafi* som bor med sin 15-åriga dotter i huvudstaden Dhaka. Trots att Faria jobbar upp till 13 timmar per dag, sex dagar i veckan, har hon bara råd att hyra ett plåtskjul utan egen toalett. Kök delar Faria och hennes dotter med över 20 andra personer. I slutet av månaden är det svårt att överhuvudtaget få lönen att räcka:
– Mina pengar tar slut ungefär en vecka innan löning, och då lånar jag pengar av grannarna för att kunna köpa mat, säger Faria.
Bankerna måste ställa krav på mätbara löneökningar
Rapporten granskar även bankernas agerande gällande modekedjorna KappAhl, Lindex och MQ, som också köper kläder från Bangladesh. Även här brister bankernas hållbarhetsarbete, bland annat eftersom de inte ställer krav på att företagen ska ha tidsbundna mål för när lönerna ska ha höjts.
– Svenska klädföretag skapar viktiga arbetstillfällen i ett av Asiens fattigaste länder, men de får inte utnyttja sömmerskornas utsatta situation. Om bankerna ställer krav på mätbara löneökningar kan modekedjorna bli en positiv kraft som lyfter kvinnorna och deras barn ur fattigdom, säger Jakob König, projektledare på Fair Finance Guide.
Här hittar du hela granskningen ”Broke in Bangladesh”. Här kan du läsa bankernas kommentarer till rapporten.
För mer information och intervjuer, vänligen kontakta: Maria Sjödin, kommunikationsansvarig, Fair Action, 08-643 43 64, maria@fairaction.se
Pressbilder på kvinnorna som syr åt H&M, KappAhl, Lindex och MQ i Bangladesh hittar du här. Du kan också ladda ner hela betygssättningen av bankernas påtryckningsarbete.
* Namnet är fingerat av säkerhetsskäl.
