Levnadslön

Lönenivån i de länder där våra kläder och prylar tillverkas är i de flesta fall så låg att arbetaren inte har en chans att klara sig på sin lön, även om fabrikerna följer lönelagarna. Men under de senaste åren har diskussionen kring och kraven på det som kallas “levnadslön” växt sig allt starkare. Den som arbetar ska kunna leva på vad han eller hon tjänar.

90% av de anställda i Kambodjas textilindustri är kvinnor. Foto: Tobias Andersson Åkerblom

En levnadslön är en lön som arbetaren kan leva på och den ska täcka bland annat mat, husrum, sjukvård, skolgång för eventuella barn och ett litet sparande för oväntade utgifter. Lönen ska också kunna försörja arbetarens familj. Det är i dag en mycket liten skara företag som kommit så långt i sitt hållbarhetsarbete att deras leverantörer betalar ut levnadslöner.

Fair Action uppmanar företag att själva göra kartläggningar i sina leverantörsländer för att undersöka vad en levnadslön bör utgöras av och att sedan börja jobba mot att alla arbetare ska betalas en sådan.  Idag är det vanligt att svenska företag har krav på minimilön inskrivet i sin uppförandekod, men det är fortfarande ovanligt att krav om levnadslön skrivits in där.

Här kan du läsa om hur Fairtrade och ett antal andra märkningar gjort för att beräkna levnadslöner för olika länder.

Varför är då inte de lokala minimilönerna så höga att arbetarna kan klara sig på dem?
Ja, det kan man fråga sig. Orsakerna kan vara många, men i en del produktionsländer finns det en stark lobby, i form av exempelvis fabriksägarorganisationer, som aktivt arbetar för att undvika lönehöjningar, som de är oroliga kan driva internationella märken att välja billigare produktionsländer. En annan anledning kan vara att stora internationella märken inte satt tillräcklig press på de styrande i produktionsländerna att höja sina lagstadgade löner. Ytterligare en orsak kan vara att arbetarna själva inte kan hävda sin rätt eftersom fackföreningsrörelsen är svag eller begränsad.
En minimilön bör ju egentligen vara just en minimilön, men i dagsläget fungerar den snarare som ett tak än ett golv i de flesta produktionsländer.

Levnadslön är en mänsklig rättighet
Rätten till en lön som går att leva på är inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 23) och formuleras som rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger arbetaren och hennes/hans familj en människovärdig tillvaro. Även FN:s internationella arbetsorganisation, ILO, reglerar lönefrågan i sina standards, som länder kan välja att skriva under eller inte.

Här skriver vi mer om de internationella riktlinjer som företag ska följa när det gäller arbetstagares rättigheter.

Organisationer som arbetar för levnadslöner
Internationellt finns det en rad organisationer som arbetar för levnadslön i låglöneländer. En av dem är Clean Clothes Campaign, som är en sammanslutning av icke-vinstdrivande organisationer i hela Europa. En annan är Fair Wear Foundation, en organisation som företag kan ansluta sig till och genom det ta på sig att jobba mer aktivt med hållbarhet i sin leverantörskedja. Fair Wear Foundation gör kontroller i medlemsföretagens fabriker och arbetar också för att rent praktiskt stötta företagen i arbetet mot levnadslön.

Generellt är Fair Actions ståndpunkt när det gäller levnadslön att arbetet kunde gå snabbare framåt än vad det gör i dag. 1,2 miljarder människor på jorden lever i extrem fattigdom, men en del av dem har faktiskt ett arbete där de tillverkar kläder, prylar eller upplevelser åt oss här i väst. Men de kan ändå inte leva på det de tjänar, trots att de jobbar mycket mer än vi gör.

För den vetgirige: Mer information om levnadslön

A sewing kit for living wages – Pathways to living wages in global garment supply chains (Oxfam 2017)
Skräddarsydda löner – Introduktion till levnadslön (2015)

En väg till levnadslön – Rekommendationer till företagen (2015)
Levnadslön – En vägledning för företag med leverantörer i låglöneländer (2015)
Levnadslön i internationella konventioner (ILO 2011, se s.67)