Rapporten Dressed to Waste – A look into fashion waste and the responsibility of producers visar att dagens textilproduktion skapar avfall i varje led: från textilspill i produktionen till osålda lager som bränns och stora mängder kläder som slängs efter att ha blivit använda endast ett fåtal gånger. Även stora delar av textilier som samlas in för återförsäljning på second hand-marknaden eller för återvinning, blir istället avfall.

– Det produceras helt enkelt för mycket kläder. Alla insatser för att hantera klädavfallen så som återanvändning och återvinning räcker inte så länge överproduktionen fortsätter, säger Marlene Rosendal, Generalsekreterare på Fair Action

När efterfrågan på begagnade kläder inte räcker till exporteras stora mängder textilier från Europa till länder i Afrika och Asien. Där syftet är att kläderna ska bidra till viktiga försörjningsmöjligheter – men stora volymer lågkvalitativa plagg blir också skadligt avfall som belastar lokala miljöer och samhällen.

Producentansvar kan bli friköpningssystem

EU inför nu nya regler för textilier, bland annat införs utökat producentansvar (Extended Producer Responsibility, EPR). Lagen innebär att företag ska finansiera insamling och hantering av de kläder och skor de sätter på marknaden när de blir avfall.

Hur EPR i praktiken kommer att bidra till en omställning av svensk modeindustri beror i hög grad på hur regelverket implementeras nationellt. Om fokus främst ligger på att hantera avfall, snarare än att förebygga att det uppstår, riskerar systemet att bli ett sätt för företag att betala för att få fortsätta producera i samma takt som tidigare.

– EPR riskerar att bli ett friköpningssystem för fast fashion-industrin. Så länge produktionsvolymerna inte regleras kan företag fortsätta producera enorma mängder kläder – och bara betala för avfallet i efterhand, skriver Fair Action i rapporten. 

Cirkularitet i fokus – men få konkreta mål

Lagstiftning är en viktig del av lösningen – men i slutändan är det modeföretagen själva som behöver driva förändringen.  I rapporten granskas hållbarhetsarbetet hos sex svenska modeföretag: H&M Group, Kappahl Group, Lindex Group, GANT, Gina Tricot och Lager 157.

Analysen visar att begreppet “cirkularitet” förekommer flitigt i företagens hållbarhetsrapporter, men att konkreta mål och transparens ofta saknas. Bland annat visar granskningen att:

• Endast två av sex företag har tidsatta mål för att öka intäkter från cirkulära affärsmodeller.
• Flera företag saknar öppen redovisning av textilavfall och osålda lager.
• Inget av företagen har mål för att minska sina totala produktionsvolymer.

”Det är dags att stänga av kranen – inte bara torka golvet”

Rapporten menar att verklig förändring kräver att både företag och beslutsfattare tar itu med grundproblemet: överproduktionen av kläder.

– Om badkaret svämmar över börjar man inte med att torka golvet – först stänger man av kranen. På samma sätt måste modeindustrin minska produktionen, annars kommer avfallsproblemet fortsätta växa.

För att minska textilavfallet uppmanar Fair Action företag att sätta mål för minskade produktionsvolymer, öka transparensen kring avfall och skala upp cirkulära affärsmodeller. Samtidigt behöver lagstiftare säkerställa att producentansvaret driver en verklig omställning av modebranschen, inte bara finansierar avfallshantering.