Könsbaserat våld och trakasserier

Könsbaserat våld och trakasserier, på engelska gender-based violence and harassment (GBVH), anses av FN vara en av de allvarligaste kränkningarna av kvinnors rättigheter och beskrivs ofta som en av de vanligaste kränkningen av mänskliga rättigheter världen över.

Även om GBVH kan drabba alla oavsett kön, är kvinnor och flickor oproportionerligt utsatta.

GBVH är djupt rotat och vanligt förekommande inom modeindustrin, där kvinnor utgör majoriteten av arbetarna.

Vad innebär GBVH?

GBVH inom modeindustrin

Våra granskningar om GBVH

Våra rekommendationer till klädföretag

Lagstiftningar, konventioner och initiativ mot GBVH

0 av 10
kvinnor i Bangladesh textilindustri har upplevt eller bevittnat GBVH på sin arbetsplats
0%
av fabriksledarna i Bangladesh textilfabriker är kvinnor
He would hit my hand, touch my shoulder, pinch me and make inappropriate suggestions. He even followed me home one evening.
Anonymous, Factory worker, Bangladesh

Källor: Femnet (2020), ActionAid (2019), ILO & UN Women (2020).

Vad innebär könsbaserat våld och trakasserier?

Könsbaserat våld och trakasserier kan beskrivas som ett paraplybegrepp som täcker en rad av beteenden, inklusive sexuella, fysiska, psykologiska och ekonomiska övergrepp, riktade mot, eller som oproportionerligt påverkar människor på grund av deras kön eller genus. Våldet kan, men behöver inte, ha sexuella konnotationer.

Ur många kvinnliga textilarbetares perspektiv måste sexuella trakasserier förstås som en del av ett bredare diskrimineringssystem, som omfattar allt från:

  • Lönediskriminering
  • Tvång att genomgå ultraljudsundersökningar
  • Kontraktsavbrott på grund av graviditet
  • Vara rädd på bussen på väg hem från jobbet
  • Bli misshandlad hemma för att hon inte har tillräcklig med tid över för att göra hushållssysslor

Denna inkluderande syn på könsdiskriminering stöds av ILO 190 som erkänner allt våld och trakasserier som förekommer ”under loppet av, kopplat till eller uppstår ur arbete”, som del av arbetslivet.

Bild: EBRD, CDC & IFC (2020)

GBVH inom modeindustrin

Könsbaserat våld och trakasserier är fortfarande djupt rotat i den globala modeindustrin och påverkar kvinnor oproportionerligt mycket, vilka utgör majoriteten av dess arbetskraft.

Denna typ av våld är vanligt förekommande där många kvinnor arbetar i lågavlönade positioner utan inflytande – något som kännetecknar stora delar av modeindustrins leverantörsled. GBVH är därmed nära sammanlänkat till systemisk ekonomisk ojämlikhet och maktobalanser.

Klädföretagen är medskydliga till problemet: när de lägger beställningar med korta deadlines och gör ändringar i sista minuten ökar pressen på leverantörerna, vilket i sin tur drabbar textilarbetarna genom maktmissbruk eller könsbaserat våld.

Totalt arbetar 35 miljoner kvinnor i Asien och Stillahavsområdets kläd-, textil- och skoindustri. Många av dem har liten möjlighet till att påverka beslut eller sin situation – de arbetar under korttidskontrakt, är migrantarbetare som saknar ett social stödnätverk och de arbetar ofta under manliga chefer och överordnaden.

Våra granskningar om GBVH

2023 släppte vi granskningen ”Blouses and Bruises: How Swedish fashion brands are overlooking gender-based violence at garment factories”. Vi granskade sex svenska klädföretags arbete för att förhindra GBVH i sina leverantörsled: Cellbes, Gina Tricot, Indiska, Kappahl, Nelly och Åhléns.

Granskningen gjordes av deras hållbarhetsrapporter för år 2021. Rapportens resultat var nedslående då endast ett företag, Kappahl, identifierade könsbaserat våld och trakasserier som en människorättsrisk. Kappahl var också det enda företag som beskrev förebyggande åtgärder utöver sociala revisioner. Efter att rapporten publicerades lovade flera av företagen att förbättra arbetet med att förhindra könsbaserat våld.

2025 släppte vi uppföljningsgranskningen ”From Bruises to Rights: Addressing Gender-Based Violence and Harassment in the Garment Industry”, vilken följer upp huruvida företagens löften har infriats och om konkreta förbättringar har skett baserat på hållbarhetsrapporter för 2023.

Glädjande nog har flera framsteg skett och allt fler företag adresserar nu GBVH i sina leverantörsled. Men mycket återstår fortfarande att göra.

Våra rekommendationer till klädföretag

  • Genomför en effektiv due diligence för mänskliga rättigheter för GBVH – identifiera GBVH som en framträdande risk för mänskliga rättigheter, identifiera förebyggande åtgärder och hur offren kan avhjälpas. Tillhandahåll stöd där övergrepp förekommer.

  • Samarbeta med kvinnliga arbetare, lokala fackförbund, NGO:s, kvinnoledda civilsamhällesorganisationer samt arbetarorganisationer under HRDD-processen, för att säkerställa att rättighetsbärarnas och intressenternas perspektiv tas i beaktning.

  • Var transparent och kommunicera strategier, mål och resultat offentligt och i hållbarhetsredovisningen. Använda relevanta indikatorer (KPI) för att mäta effektiviteten av och rapportera offentligt om dessa. Berörda parter och andra intressenter bör kunna ha möjlighet att hålla företaget ansvariga och kräva förbättringar. Transparens är också en sätt att dela god praxis med branschkollegor.

  • Ge ekonomiska incitament (som utökade eller större kontrakt, prispremier) till leverantörer som adresserar kända riskfaktorer för GBVH. Om produktionen ska utökas, ge företräde till leverantörer med högre löner, fackligt organiserade faciliteter och systematiska arbetsmiljöprogram som inkluderar GBVH.

  • Identifiera och adressera kända riskfaktorer för GBVH, som t.ex låga löner, bristande föreningsfrihet och orättvisa inköpsmetoder

    a. Etablera en levnadslönestrategi med tidsbundna och mätbara mål.

    b. Identifiera och förhindra antifackliga policies och praxis i leverantörsfabriker och kommunicera till leverantörerna att företaget har nolltolerans mot alla försök att förhindra fackföreningar från att organisera sig.

    c. Säkerställ inköpspriser som återspeglar faktiska arbetskostnader, kostnader för GBVH-förebyggande åtgärder och ledtider som värnar om arbetstid och arbetsrelaterad hälsa och säkerhet, i enlighet med relevanta ILO-standarder och nationell lag (utgår från det som har det högsta skyddet för arbetare).

  • Utveckla säkra, effektiva och konfidentiella klagomålsmekanismer på fabriksnivå som skapas tillsammans med kvinnliga arbetare och deras fackföreningar.

  • Ge obligatorisk utbildning om GBVH till alla arbetare i leverantörsskedjan, samt till arbetsledare och fabriksledning –  om oacceptabelt beteende, om hur man kan förebygga GBVH, och om hur man rapporterar en incident. Ge riktade utbildningar som inkluderas livskunskaper såsom ledarskap och beslutsfattande, och om ökad medvetenhet för utsatta arbetstagare.

  • Initiera, bidra till och underteckna juridiskt bindande och verkställbara avtal för att förhindra och åtgärda GBVH i klädesfabriker.

Lagstiftningar, konventioner och initiativ mot GBVH

  • Erkänner rätten för alla att vara fria från våld och trakasserier i arbetslivet, inklusive GBVH.
  • Kräver att medlemsstater inför lagar och policyer för att förebygga och hantera GBVH.
  • Företag i länder som ratificerat konventionen är skyldiga att följa dess bestämmelser.

  • Förpliktigar stater att eliminera diskriminering mot kvinnor i alla former, vilket inkluderar att vidta åtgärder mot GBVH.
  • Företag inom jurisdiktioner som har ratificerat CEDAW måste säkerställa att deras praxis inte strider mot konventionens principer.

Våren 2024 antog EU CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive), avsedd att främja företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö inom sin produktion.

Innan direktivet ens antogs kritiserades det av civilsamhället eftersom det inte uttryckligen nämner könsrelaterade risker som GBVH samt dess avsaknad av en intersektionell lins. Anmärkningsvärt var att CEDAW, FN:s deklaration om förbud mot diskriminering av kvinnor, uteslöts från direktivet under förhandlingarna.

Även om rapportering kring GBVH tekniskt sett är möjligt inom flera av direktivets artiklar, är det fortfarande på frivillig basis.

Tidigt 2025 lanserade EU-kommissionen Omnibus-paketet för att ”effektivisera” flera hållbarhetsdirektiv – inklusive CSDDD – vars initiala implementering nu är uppskjuten till 2027 och dess klagomålsmekanismer har begränsats. Omnibuspaketets faktiska begränsning av arbetet mot GBVH återstår fortfarande att se.

  • Enligt Världsbankens databas: 39 länder har inga lagar angående sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
  • 79 % av världens länder har lagstiftning.
  • I Sverige: Diskrimineringslagen, arbetsmiljölagen, skollagen och brottsbalken.
  • Exemplet Indien: Sexual harassment of Women at Workplace Act (2013)

Betonar företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter och att genomföra due diligence för att identifiera, förebygga och hantera negativa effekter, inklusive GBVH och diskriminering.

Uppmanar företag att undvika att bidra till mänskliga rättighetskränkningar och att implementera åtgärder för att hantera risker relaterade till GBVH och diskriminering i sina verksamheter och leveranskedjor.

Till skillnad från det försvagade CSDDD, kommer mer hoppfulla tecken från Sydostasien. I Indonesien undertecknade fyra fackföreningar det banbrytande Central Java Agreement for Gender Justice i juli 2024, vilket täcker över 6 000 arbetare i två fabriker som producerar åt Nike.

Avtalet har medfört införandet av fackligt ledda GBVH-utbildningar och klagomålsmekanismer – efter åratal av inrapporterade fall av övergrepp mot de kvinnliga arbetarna.

Flera fackliga ledare i Indonesien hoppas nu på att detta avtal skapar ett större prejudikat.

Dindigul-överenskommelsen antogs 2022 i Indien och var den första bindande GBVH-överenskommelsen i Asien.

Nu när den varit verksam i några år har över 5000 kvinnor gynnats och blivit empowered av den. Genom dess Shop Floor Monitor System, så har varje produktionsled nu en kvinnlig arbetsledare som tar emot klagomål om GBVH och adresserar dessa fall.

De hittills rapporterade resultaten från överenskommelsen visar att kvinnornas självförtroenden ökat och antal inrapporterade fall likaså. Även utanför arbetsplatsen har kvinnorna nu större benägenhet att rapportera GBVH, från sina partners och andra män.