Från löften till handling: ny rapport om GBVH

Fair Action granskar svenska klädföretags arbete mot könsbaserat våld i leverantörskedjan 

Könsbaserat våld och trakasserier omfattar fysiska, psykiska, sexuella eller ekonomiska övergrepp som drabbar en person på grund av personens könstillhörighet. Denna typ av våld är vanligt förekommande där många kvinnor arbetar i lågavlönade positioner utan inflytande – något som kännetecknar stora delar av modeindustrins leverantörsled. Därför hänger GBVH tätt samman med systematisk ekonomisk ojämlikhet och maktobalanser. Och klädföretagen kan vara medskyldiga; genom korta deadlines och sena ändringar ökar pressen på leverantörer och förs ofta över till sömmerskorna i form av övergrepp. 

”Han slog mig på handen, rörde min axel, nöp mig och kom med olämpliga förslag. En kväll följde han efter mig hela vägen hem.”
(Fabriksarbetare, Bangladesh)

Läs hela rapporten From Bruises to Rights: Addressing Gender-Based Violence and Harassment in the Garment Industry här

Uppmärksamhet och frivilliga initiativ räcker inte 

På senare år har könsbaserat våld och trakasserier fått ökad global uppmärksamhet. Inom EU finns initiativ för tydligare lagstiftning och våren 2024 antogs direktivet om företags hållbarhetsansvar (CSDDD) som syftar till att stärka företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Direktivet har dock fått kritik från civilsamhället för att inte specifikt nämna könsbaserade risker. I nuläget finns dock förslag om att skala tillbaka CSDDD genom ett Omnibus-förslag, effekten av direktivet är därför oviss.  

Från Sydostasien kommer däremot fler goda exempel. Bland annat har fyra indonesiska fackförbund undertecknat ett banbrytande avtal för könsrättvisa (gender justice). Avtalet omfattar över 6000 medarbetare som får utbildning om GBVH i kombination med implementering av klagomålskanaler. 

Denna typ av initiativ hör dock fortfarande till undantagen. Främst använder sig klädföretagen av så kallade sociala revisioner (social audits) för att bedöma textilfabrikernas arbetsmiljö – ett verktyg som länge kritiserats för att inte skydda arbetare. Revisorerna, som betalas av företagen själva, sätter ofta varumärkets rykte före arbetarnas säkerhet. Fabriksbesök är vanligtvis föranmälda, granskningarna är sällan transparenta, och företagen har inga bindande skyldigheter att agera på det som upptäcks. Denna självreglerande modell riskerar att dölja strukturella problem och fördröja verklig förändring. 

Om rapporten

From Bruises to Rights följer upp vår rapport Blouses & Bruises: How Swedish fashion brands are overlooking gender-based violence at garment factories från 2023 där Fair Action granskade sex svenska modemärkens arbete för att förhindra GBVH, Cellbes, Gina Tricot, Indiska, Kappahl, Nelly och Åhléns. Granskningen gjordes av deras hållbarhetsrapporter för år 2021. Rapportens resultat var nedslående då endast ett företag, Kappahl, identifierade könsbaserat våld och trakasserier som en människorättsrisk. Kappahl var också det enda företag som beskrev förebyggande åtgärder utöver sociala revisioner. Efter att rapporten publicerades lovade flera av företagen att förbättra arbetet med att förhindra könsbaserat våld.

Denna rapport följer upp huruvida företagens löften har infriats och om konkreta förbättringar har skett baserat på hållbarhetsrapporter för 2023. Efter att data insamlats från rapporterna har varje företag fått ta del av granskningen och haft möjligheten att korrigera inkorrekt information samt komma med kommentarer. Dessa finns med i den engelska rapporten. Rapporten innehåller även berättelser från tre kvinnliga textilarbetare i Bangladesh om deras erfarenheter av GBVH, som vi tagit emot från vår partnerorganisation Bangladesh Center for Workers Solidarity. Deras namn är fingerade. 

 

Lång väg kvar – trots framsteg 

Sedan den första rapporten publicerades har företagen gjort flera framsteg. Bland annat identifierar nu fyra av företagen GBVH som en människorättsrisk, i jämförelse med bara ett företag år 2021. Alla företag uppger även att de implementerat klagomålsmekanismer. Detta är självklart ett steg i rätt riktning men frågan är om de fungerar som tänkt. Exempelvis uppger Gina Tricot att de inte tagit emot några klagomål under 2023, vilket tyder på att den inte är tillgänglig för eller saknar förtroende bland arbetarna. Det är också bara två företag, Kappahl och Gina Tricot, som inkluderar fackförbund i sina respektive väsentlighetsanalyser samt erbjuder utbildning om GBVH för fabriksarbetare.   

Sammantaget förlitar sig fortfarande de flesta av företagen på sociala revisioner i uppföljningen av arbetsvillkor och efterlevnad av mänskliga rättigheter. Det räcker inte! Revisionen måste kompletteras med andra metoder som ger en sanningsenlig bild av situationen i kombination med krav på effektiva åtgärder och förebyggande arbete så som att betala levnadslöner.  

Trots att könsbaserat våld och trakasserier uppmärksammas i högre grad, både globalt och inom de sex granskade företagen kvarstår mycket arbete. För att verkligen bekämpa problemen måste arbetarnas röster och rättigheter sättas i centrum.  

Fair Action’s rekommendationer 

1. Arbeta aktivt med Human Rights Due Diligence (HRDD) för att systematisk identifiera, förebygga, mildra och redovisa de negativa effekter på mänskliga rättigheter som verksamheten orsakar – både direkt och genom sina leverantörsled 
2. Samarbeta med kvinnliga arbetare, facket och lokala civilsamhällesorganisationer. 
3. Öka transparensen och kommunicera öppet om strategier, mål och resultat. 
4. Ge ekonomiska incitament till leverantörer att adressera könsbaserat våld och trakasserier. 
5. Åtgärda bakomliggande riskfaktorer som låga löner, anti-facklig politik och dåliga inköpsvillkor. 
6. Utveckla säkra och konfidentiella klagomålsmekanismer i samarbete med textilarbetarna. 
7. Erbjud obligatorisk utbildning om GBVH för alla i leverantörskedjan. 
8. Ingå bindande avtal för att förebygga och hantera könsbaserat våld och trakasserier i fabrikerna. 

 

Tack

Vi vill tacka vår partnerorganisation Bangladesh Center for Worker Solidarity som delat med sig av tre kvinnliga textilarbetares berättelser om sina erfarenheter av könsbaserat våld och trakasserier i fabrikerna.