Könsbaserat våld och trakasserier
Könsbaserat våld och trakasserier, på engelska gender-based violence and harassment (GBVH), anses av FN vara en av de allvarligaste kränkningarna av kvinnors rättigheter och beskrivs ofta som en av de vanligaste kränkningen av mänskliga rättigheter världen över.
Även om GBVH kan drabba alla oavsett kön, är kvinnor och flickor oproportionerligt utsatta.
GBVH är djupt rotat och vanligt förekommande inom modeindustrin, där kvinnor utgör majoriteten av arbetarna.
Källor: Femnet (2020), ActionAid (2019), ILO & UN Women (2020).
Vad innebär könsbaserat våld och trakasserier?
Könsbaserat våld och trakasserier kan beskrivas som ett paraplybegrepp som täcker en rad av beteenden, inklusive sexuella, fysiska, psykologiska och ekonomiska övergrepp, riktade mot, eller som oproportionerligt påverkar människor på grund av deras kön eller genus. Våldet kan, men behöver inte, ha sexuella konnotationer.
Ur många kvinnliga textilarbetares perspektiv måste sexuella trakasserier förstås som en del av ett bredare diskrimineringssystem, som omfattar allt från:
- Lönediskriminering
- Tvång att genomgå ultraljudsundersökningar
- Kontraktsavbrott på grund av graviditet
- Vara rädd på bussen på väg hem från jobbet
- Bli misshandlad hemma för att hon inte har tillräcklig med tid över för att göra hushållssysslor
Denna inkluderande syn på könsdiskriminering stöds av ILO 190 som erkänner allt våld och trakasserier som förekommer ”under loppet av, kopplat till eller uppstår ur arbete”, som del av arbetslivet.

Bild: EBRD, CDC & IFC (2020)
GBVH inom modeindustrin
Könsbaserat våld och trakasserier är fortfarande djupt rotat i den globala modeindustrin och påverkar kvinnor oproportionerligt mycket, vilka utgör majoriteten av dess arbetskraft.
Denna typ av våld är vanligt förekommande där många kvinnor arbetar i lågavlönade positioner utan inflytande – något som kännetecknar stora delar av modeindustrins leverantörsled. GBVH är därmed nära sammanlänkat till systemisk ekonomisk ojämlikhet och maktobalanser.
Klädföretagen är medskydliga till problemet: när de lägger beställningar med korta deadlines och gör ändringar i sista minuten ökar pressen på leverantörerna, vilket i sin tur drabbar textilarbetarna genom maktmissbruk eller könsbaserat våld.
Totalt arbetar 35 miljoner kvinnor i Asien och Stillahavsområdets kläd-, textil- och skoindustri. Många av dem har liten möjlighet till att påverka beslut eller sin situation – de arbetar under korttidskontrakt, är migrantarbetare som saknar ett social stödnätverk och de arbetar ofta under manliga chefer och överordnaden.
Våra granskningar om GBVH
2023 släppte vi granskningen ”Blouses and Bruises: How Swedish fashion brands are overlooking gender-based violence at garment factories”. Vi granskade sex svenska klädföretags arbete för att förhindra GBVH i sina leverantörsled: Cellbes, Gina Tricot, Indiska, Kappahl, Nelly och Åhléns.
Granskningen gjordes av deras hållbarhetsrapporter för år 2021. Rapportens resultat var nedslående då endast ett företag, Kappahl, identifierade könsbaserat våld och trakasserier som en människorättsrisk. Kappahl var också det enda företag som beskrev förebyggande åtgärder utöver sociala revisioner. Efter att rapporten publicerades lovade flera av företagen att förbättra arbetet med att förhindra könsbaserat våld.
2025 släppte vi uppföljningsgranskningen ”From Bruises to Rights: Addressing Gender-Based Violence and Harassment in the Garment Industry”, vilken följer upp huruvida företagens löften har infriats och om konkreta förbättringar har skett baserat på hållbarhetsrapporter för 2023.
Glädjande nog har flera framsteg skett och allt fler företag adresserar nu GBVH i sina leverantörsled. Men mycket återstår fortfarande att göra.